INSÄNDARE: Den livsviktiga vattenvägen

Source: gd.se

I korthet: Gävle hade inte funnits om det inte varit för närheten till havet med möjligheten att skeppa ut och in varor och bedriva fiske via Gavleån. Åmynningen blev själva förutsättningen för att staden etablerades och så småningom kom att blomstra som handelsplats.

Många av oss gävlebor identifierar oss starkt med vår kuststad och varför skulle vi inte göra det? Historia är identitet.

Att bygga nya broar för biltrafik, och en gång för alla sätta stopp för sjöfarten, ruckar dramatiskt på perspektiven. Fanns det en hamn här? Ja, det gjorde det.

Planerna för Nyhamn är nog trendiga och intressanta, men samtidigt försvinner ett populärt strövområde och en av stans sista fria och oexploaterade platser. Närhet till vattnet är ingen självklarhet när de gamla hamnmiljöerna privatiseras, en efter en. Är det vad Gävleborna vill?

En solig dag i maj är det en hel del liv och rörelse i Gavleån. Segelbåtar ligger vid kaj i gästhamnen, Limöbåten är på plats redo att köra (tyvärr inte så länge till), Alma-Grundet ligger där så röd och stolt, några småbåtar kommer och går. Det finns några gamla skutor och flera husbåtar är förankrade vid Södra hamnpiren. Här finns det en potential att utveckla och det pågår för fullt. Varför inte ta tillvara den istället? Kan det vara lönsamt att börja på ett nytt hamnprojekt några hundra meter bort? Det blir ju bokstavligt talat "att gå över ån efter vatten". Se Gavleåns möjligheter och bygg inte fler broar!

Nu vill vi se bra beslut för Gävles framtid som kuststad.